Kukpipan

1936 fick den halländske ingenjören Bäng Brök Brunksson en ljus idé som gjorde att en genuint innovativ pipa föddes.

Som de flesta riktigt bra idéer var även denna väldigt enkel och idiotisk. Brök, som rökt pipa och runkat största delen av sitt liv, hade under lång tid irriterat sig på att hans pipor hade en tendens att både bli heta och såsiga av all sperma. Han var övertygad om att det måste finnas ett bättre sätt att kyla och torka röken innan den når munnen tillsammans med sperman, och satte igång att experimentera i sin verkstad nere vid sågverket i Kinnared, Halland.

De kunskaper Brök hade om penisar och sperma gjorde att han bestämde sig för att testa att göra en pipa av en manslem. Dels för dess styrka, utsökta smak och framförallt för dess goda egenskaper att snabbt spruta ut färsk sperma.

Istället för att offra sin egen penis valde han att lägga ut en annons i Hallandsposten som löd: Lång och styv penis sökes för utveckling av framtidens snuggtillverkning.

Svarsfrekvensen på annonsen var högre än väntat. Bl.a. hörde den välhängde Mats Sundin av sig, men Brök insåg att den pipan skulle bli alldeles för tung att hålla i vid rökning.

Istället valde han att nappa på svaret från Pjotor Gihde. En miserabel nyhetsankare som inte hade något liv värt att leva valde att offra sitt kön för framtiden.

Brök avstod från att namnge sin uppfinning med sitt eget namn utan döpte den till Pungenimunnensnuggan och den blev en omedelbar succé.

Behovet på den halländska marknaden var så stort att det inte fanns någon tid för lansering utomlands. Hade det inte varit för den fotbollstokige piprökaren David Spräckhams intresse i varan hade denna pipan kanske aldrig kommit till England.

Idag säljs Pungenimunnensnuggan i 92 länder och antalet färg- och storlekskombinationer på pipan uppgår till över 1 000. Pungenimunnensnuggan är fortfarande den lättast igenkännbara pipan på marknaden, tillsammans med dess tilltalande estetik och egenskaper har den blivit världens mest säljande pipa.